Det är bara tisdag men ändå har vi redan avslutat arbetsveckan på sjukhuset. Imorgon ska vi volontärarbeta på ett kvinnocenter och sen bär det av på safari hela helgen!!😍

 

Den korta arbetsveckan spenderades på internmedicin, framförallt i rummet som kallas sub-icu vilket betyder att det är det rum där de patienter som antingen inte får plats eller inte riktigt är tillräckligt sjuka för att "kvala in till" intensivvårdsavdelningen vårdas. Det blev minst sagt ett tumultartat första möte, känslomässigt. Vi kände oss lite vilsna som vi gör varje måndag på en ny avdelning och utöver det så var det mycket patienter på liten yta, många lukter och inte riktigt någon som vill förklara saker för oss (också i vanlig ordning dock). Så vi stod lite lämnade mitt i sub-icu rummet när två läkare började göra HLR på en patient. Vi förstod knappt vad som hände innan det var över och de hade dödsförklarat patienten. Att svårt sjuka människor dör är vi alla fem väl inställda på och vi hanterar det bra numera, men hur kroppen togs hand om efteråt var något som vi inte riktigt var beredda på. Det kändes så ovärdigt och var ganska overkligt att bevittna. Chockade efter detta scenario blev vi ännu mer illa till mods när nästa patient dog en timme senare. Vi hade varit i ett annat rum med en sjuksköterska och när vi kom tillbaka in till sub-icu ser vi denna patient ta sina sista andetag i princip. Hela rummet var fullt med läkare och sjuksköterskor som inte hade märkt ett dugg och när vi påkallade hjälp så kändes det som en halv evighet innan någon kom för att hjälpa. Denna patient dödförklarades direkt utan några större insatser. Vissa av oss kände sig till och med smått illamående av allt som hände och vi bestämde oss för att sluta tidigare denna dag för att vi inte orkade mer rent psykiskt. 

Idag har det varit mycket lugnare och vi har, utöver att ta vitala parametrar på patienterna igår och bädda sängar, fått vara med och lägga om trycksår. 

 

Nog om praktik! Nu måste vi också berätta vad vi har gjort på fritiden senaste veckan! Veckodagarna är oftast ganska lugna med träning, besök nere i Moshi stad, restaurangbesök och allmänt mysigt häng. Vi planerade också en överraskningsfest eftersom här va två tjejer som har haft och ska ha sin födelsedag. Dels vår egen lilla Elin som fyller 22 på söndag och vår holländska rumskompis Maaike som fyllde 29 i söndags. Det var lite knepigt att fixa överraskning för människor som bor i samma hus men tillslut blev det väldigt lyckat och uppskattat med tårta, ballonger (uppblåsta handskar) och massa konyagi! 

Efter födelsedagssånger och skålande styrde vi kosan mot den närmsta baren, Bikers, som också är en kareokebar!! Självklart blev födelsedagsgrisarna serenerade även här!! 

Såklart blev det även dans på Moshis nyaste, populäraste nattklubb Redstone 💃💃

Dagen efter gick det desto lite långsammare... Att Sverige förlorade mot England gjorde ju inte saken lättare. Konstigt att man alltid blir så himla engagerad och patriotisk bara för att man är utomlands...? Det blev en tidig lördagskväll i alla fall. 

På söndagen hyrde vi cyklar, riktigt coola mountainbikes med massa växlar och bra fjädring. Tur var det, för att det visade sig vara nästintill en förutsättning för att kunna ta sig fram i backarna och vägarna är inte riktigt av samma kvalitet som i Sverige... Det som saknades på cyklarna var bekväma sadlar, något som verkligen kändes efter ett par timmar... Trots något ömma och stela var det ändå en av de roligare utflykter vi har gjort under tiden här! Det var så mysigt och roligt att få se, inte bara från ett bilfönster, hur människor lever här och mer av naturen och landsbygden! Efter lite mellanlandning i vårt hus på Doctors compound gjorde vi oss lite mer snygga än vad vi redan är och åkte till en kanonrestaurang och drack drinkar för att fira Maaike lite extra! 

 

Det var allt om våra bravader för denna gång, vi är tillbaka snart igen med rykande färska berättelser från vår kommande safari!

 

Puss&kram / Matilda och Sofia