Jag (Anna), Elin och Matilda har varit på neonatalavdelningen denna veckan, där för tidigt födda eller sjuka nyfödda bebisar ligger. Det finns bebisar som väger allt från 600 g till 4,3 kg där. Det har varit en vecka med blandade känslor som började med en jobbig känsla av att inte riktigt vara välkomna på avdelningen, till att i slutet inte vilja lämna sista dagen. 

 

Första dagen var troligtvis ett maktspel från sjuksköterskornas sida där de ville visa oss vem som bestämde. Onödigt kan man tycka, men vi har kommit fram till att det nog är lite av deras kultur här på sjukhuset att göra så. När vi väl blev insläppta i gruppen har vi iallafall fått bada bebisarna, bäddat rent, bytt blöja och matat dem (med skål, ingen nappflaska här inte!). Kuvös har endast använts till en bebis, och de andra ligger i små träsängar med värme under. Att ha någon slags lyftteknik när man lyfter de små bebisarna, och deras för kroppen tunga huvuden, existerar inte heller...

 

Under veckan hade vi två patienter som berörde mig extra mycket, vilka båda dog. Det är lite frustrerande att se hur kommunikationen inte fungerar mellan sjuksköterskor och läkare och hur ett svar på varför en 600 g bebis har flyttats från kuvösen ut i en vanlig säng är "jag vet inte"... 

 

Hursomhelst har det varit en lärorik vecka där vi varje dag har blivit kära i bebisarna och deras perfektionism i de små tårna, och jag hoppas jag kan smita in någon dag nästa vecka också för att få mysa lite. 

/Anna